Marcus Berggren Instagram – Vid åkerns slut
Jag ankommer Åland tisdag förmiddag. Februari har dött. Färjan var ett flytande helvete. Horisontellt omfångsrika barnfamiljer från Älvkarleby drack Fanta i kläder det stod ”Juicy” på. Deras munljud fick mig att längta efter pistoler och tystheten i cykelkällare.
På bussen från färjan är alla tysta. Förutom ett pojklag som ska spela cup.
Hoppas vi vinner, säger en extra ful.
Ni har redan förlorat, tänker jag.
Dom skulle aldrig förstå.
Alla förlorar vi något.
Jag har förlorat. Först lite bara lite grann. Sedan allt. Utom en sak som jag ska ta hand om. Det är därför jag är här.
När jag går av bussen förändras min andning. Som när man nattar ett barn och plötsligt hör att det sover. Som en radio som till slut hittar rätt frekvens. Jag är mitt eget hjärtas korrumperade kusk. Jag ska vinna tillbaka allt. Inte barnen kanske men något annat.
Checkar in på Hotel Cikada. Det är som att vara utomlands förr i tiden. På den roliga tiden. Då jag fortfarande trodde på vad som helst.
Jag håller mig på rummet tills mörkret lagt sig ute men lättat inne. Gatorna har inte människor. En vind springer i väg med en skylt från en hamburgerbar.
Jag går in på Pub Ettan. En man utan framtänder men med polisonger fattar galoppen. Hela jäkla racet faktiskt. Något med ytspänning landar framför mig fastän jag öppnar munnen först för att dricka det. Gud, jag hade kunnat drunkna i drycker som denna.
Den påhittade värmen i bröstet funkar lika bra som äkta vara. I stunden. Men är man inte alltid i stunden? Visst, man kan tänka på saker från förr och andra ska finnas sedan. Men det där är bara fåfänga försök att sprida ut allt ”nu” på en tidslinje. Det är bara rök och speglar. Livet är en åker där man bara är hela tiden. Nu, nu och nu.
Några andra gäster kommer in. Jag tittar inte. Den enda människan jag inte är färdig med riktigt än, är jag.
Dricker upp. Eller ner. Jag har en lång natts vandrande på dessa gator framför mig. I det första gryningsljuset ska jag nåla fast mig själv på evighetens anslagstavla.
Visa dom jävlarna. Jag ska visa dom hur ingenting ser ut.
Man hör någons piss träffa pissoarens plåt. Det låter som våld eller musik. | Posted on 27/Mar/2023 14:53:06
