Shima Niavarani Instagram – Det händer inte så ofta, men kanske en gång i livet. Kanske en gång i ett yrkesliv på scen. Det som hände nu på extrainsatta showen på Rival, när alla reste sig upp mitt under showen och gav stående ovationer med tårar i ögonen, alla skrattanfall innan till trots. Jag satt på golvet och kunde för första gången ta in allt: att jag bett min pappa skriva en låttext till min show och hans händer skakade och han är lite inåt, men han skrev ändå. Jag ville ge röst till den generationen som inte har sitt sanna språk att formulera sig med, dom som blir siffror och statistik. En existentiell röst för dom som en gång förlorat. Och jag hann för en stund smälta alla nätter och tidiga morgnar, och hur den här showen rullat i mitt huvud när jag skrivit och regisserat, alla mina kollegors och mitt teams envisa och passionerade arbete, dom gav aldrig upp, satt uppe på nätterna med mig och utmanade sig själva, mig och varandra. Så ja, jag bröt ihop lite och tog en sekunds gråt. Det var ni i publiken som åstadkom det. Det var så jäkla vackert hur vi bara tog en minut och typ jubelgrät och sen samlade ihop oss. Jag brukar inte direkt gråta haha jag är sån tönt. Så. Tack för det. Jag är på turné runt land och rike. Och det betyder så väldigt väldigt mycket att den här showen inte handlar om mig, utan er, er plats i världen, den tiden vi lever i, vad vi dealar med och era känslor och upplevelser i salongen. Jag har inga ord, förutom dom ovan som jag borde formulerat bättre och kanske mindre melodramatiskt. Men ni känner ju mig, så obviously är det så jag kommer skriva. Jag kan bara säga: TACK. Swipe:a för massa klipp och bilder!