Marcus Berggren

Marcus Berggren Instagram – Det ordnades en bussresa till Nödinges vänort Ploërmel. Två nätter Paris på vägen. Jag, Olof och Antonio var, som vi sa ”på”. Vi kunde bli vilka vi ville för vi hade inte hunnit bli några andra än. Där det sitter en ryggsäck sedan satt bara pojkrygg.
Väl framme i Paris luktade allting tusen år gamla sopor och nån slags blöt sten som man kan tänka sig att gravida kvinnor vill ha i munnen.
Vi bodde på ett skabbigt hotell där bangladeshiska affärsmän satt och sov ifrån sina cigarretter i blankslitna skinnsoffor gjorda utav djur vi bara sett på Babar. Det var bara förmiddag när vi gav oss ut på stan.
Män gick på alla fyra, hundar rökte cigg så filterlösa att dom kallade mammor för horor och tvärtom. Kvinnor i våra mammors ålder såg ut som urstigna ur handkrämsreklamer, indier på inlines. Uteserveringarna läckte ut i korsningarna som om som ställena hade ytspänning. Överallt äldre herrar till synes sena till ett Sherlock Holmes-cosplay. Vi gick och gick.
Till skillnad från i GTA Vice City kunde inte världen ta slut.
Den var en loop vi kunde vänja oss vid.
Vi köpte cigg och öl. Desperata efter något som sa till oss att vi var vuxna. I det avsekulariserade landet vi kom från fanns inga riter kvar. Bara Antonio hade konfirmerat sig för att få en moped. Töntarna som ”fann Gud” på konfan behövde bara en tydligare pappa.
Vi var den första generationen sen Magnus Ladulås var oskuld som skulle få det sämre än våra föräldrar. Det var en hemsk tanke för vi tyckte att vad dom hade fått var under all kritik. Altan och vänner som hette typ ”Åsa och Jörgen” med skärp-utmanande barn som andades genom näsan och pratade Pokémon. Farsans enda egentid var när han gick ut med soporna.
Om det var allt skulle vi dö som själsligt avklippta mördarsniglar.
Men nu gick vi där längs en glipa i kulissen.
Som Janne Långbens husvagnssemester fast tvärtom: bakom den stålgrå industrifonden vi bar med oss inombords sken ett vitt ljus in. Paris.
Vi kunde lätt försvinna här och slippa bli dom vi skulle bli. Och bara gudarna vi inte ens trodde på vet att vi försökte.
Vi skulle aldrig se tillbaka för man kan inte se tillbaka på ingenting. | Posted on 03/Apr/2023 01:18:59