Stina Wollter Instagram – Tack tack tack varenda kotte och ljuvliga @aftonstjarnan för två helt vidunderligt fina kvällar. En av mina vänner skrev när jag innan jag åkte t Gbg, erkände att jag var tveksam om jag ens skulle hålla: ”Stina du kommer FÅ kraft av att möta publiken”. Det stämde. Ännu en påminnelse om att ensam inte är stark, att vi behöver varandra, att det inte är så enkelt som att en föreläsare är den som ger och att åhörarna tar emot. Det är en dans, speglingar och ekon, rop och svar. Min Micke beskrev att han såg mig successivt bli piggare och piggare, skarpare och bättre än någonsin för varje sekund, kanske för att jag tog sats från en ledsen och sliten plats och plötsligt fick vittring på någon som nästan slocknat. Herregud jag hade nästan glömt hur meningsfullt det är att föreläsa om ”Konst, kropp och motstånd”. Hur hårt jag arbetat med materialet och livet som ympats in i materialet. Jag tror att varje människa behöver känna sig meningsfull. (Fint ord, eller hur?) Jag tror också att vi kan skapa mening. Aktivt. När kvällen var slut efter ca tre timmar gjorde jag gesten att jag tog varje applåd och glatt rop och hällde och smörjde in mig med det som en dusch, en närande hudlotion, från topp till tå. Glöm aldrig det du människa, oavsett om du var på Aftonstjärnan eller ej; du kan vara någon annans livboj, näring, energiinjektion, du kan ge mening, det kanske inte behövs mer än att du ser och hälsar, men kom ihåg att det där med bekräftelse är livsviktigt. Jag intervjuade en busschaufför en gång som fått veta att hans sätt att vara mot en resenär hade fått personen att välja att inte ta sitt liv, det hen varit på väg att göra. Vi kan alltså vara varandras skyltar vid de stora och små vägskälen: ”livet”. ”Lev”. ”Orka”. DU SPELAR ROLL. Det spelar roll att du finns. Det spelar roll att jag finns. Och viktigast; Att VI finns. Ps: de fyra tomma stolarna fylldes på av de som kom sent. 😅