Stina Wollter Instagram – ”Liten mamma, kaka” Målning kanske från 2016.
Den här målningen visar jag ibland när jag föreläser.
Jag pratar om förändring genom generationer.
Hur upprättelse kan se ut. Läkande. Mönsterbrytning.
Några av er har läst i min första bok, löftena jag uttalade vid min systers kista med hennes nästan 30-åriga plågade kropp i. Min mamma fick bli 89. Efter (nästan) ett helt livs icke-unnande och avstående blev hon det magra lik jag ibland skrek att hon skulle bli så kunde hon bara hålla käften om dessa jävla kilon som hon så maniskt höll koll på.
Ja, jag skrek så hemska saker.
Men
Det hann bli ren kärlek mellan oss innan hon dog.
När hon tagit sitt sista andetag var det inte själva dödens slutgiltighet som smärtade. Hennes själsfarkost var slut, det vad dags, hon var älskad, rummet badade i ömhet.
Det var Delar av hennes LIV jag sörjde; att hon skulle vara tvungen att bli dement för att bli fri. Älskade mamma. Tänk att jag hann se henne mumsa frasig räkcroissant och bakelse med gräddklick på näsan utan att höra henne säga sitt (nästan) livslånga mantra så fort hon skulle äta något med en fetthalt över 1%; OJ NU BLIR MAN TJOCK/USCH DETTA ÄR FETTBILDANDE/ UNDRAR HUR MYCKET KALORIER DET ÄR? Osv med liten variation.
Min mamma växte upp under ett ideal som blev ett med hennes blick, både den internaliserade på sig själv och på andra. På mig, på okända på stan. Hög panna=intelligent, Slank=lycklig, flickaktig=förtjusande. Tjock=karaktärslös, Yppig=vulgär, högljudd=okvinnlig. Det var så hårt skurna mallar att jag tidigt visste att jag pyste utanför. Själsligt och fysiskt. Jag satsade på rolig och begåvad. Gömde det andra.
Två år innan hon går ur tiden målar jag denna. Jag lutar mig över barnet som blev min mamma. Hon äter inte godsakerna men det gör jag. Jag äter kakan. På bordet ligger en slags nidbild av den svulliga kvinna jag blev. Syltgrotta och blanka bullar. Mamma tuktade sig och ville alltid vara smalare. Tills hon glömde. Både att tukta sig och att rygga från min yvighet och påträngande kropp.
Mamma föddes 1929. Agad, mobbad av sina föräldrar, hon flydde in i böcker, teater, blev rolig, begåvad, kom in på Dramatens elevskola. Hon hette Annie. | Posted on 06/Mar/2025 04:04:34
