Stina Wollter Instagram – En sån där text som jag egentligen inte förstår med huvudet
jag bara känner att den slår an en ton, en både tydlig och otydlig. Det är lite skönt att orden startar en stilla sökmotor nu när mycket som kommuniceras är i versaler och i rubrikformat och med stora okänsliga pekfingrar som inte märker att de tränger in i mjuk mänsklig materia som brister och går sönder.
I tidens larm och ständiga brus, rösterna som tjattrar, krafterna som drar och sliter, splittrar och dövar…
Vad vänder vi in och hämtar för att bära ut?
Hur gör vi det?
Jag känner ”in” inte som något ego-navelskåderi utan som något annat.
Ett rum?
(Min nästa utställning kommer heta ”Rummen”.)
Vad händer där och vad är ”out”?
Kan jag måla detta?
Jag har smakat på dessa ord nu ett tag, de guppar omkring i safterna och andetagen och nu guppar de ut till dig.
Vad känner/målar/tänker du?
Obs: Kom ihåg: i kommentarsfältet sker det så otroligt värdefulla saker. Jag älskar att läsa det som skrivs. Tillsammans skapar vi! | Posted on 03/Mar/2025 01:57:19
