Stina Wollter

Stina Wollter Instagram – Jag åkte till stockholm för att läsa namn. Namn på döda barn. Namn på någons älskade barn. Namn på allt som ett barn är bärare av; längtan, hopp, framtid.
Det var duggregn och Odenplan befolkades av människor i rörelse till och från något. Som vanligt gissar jag.
Men på en plats var det stilla som om en helig plats öppnat sig där, med den grå himlen som tak, oändlig.
Vissa hade volontärvästar och lappar i sina händer som informerade om vad som skedde. Vissa stannade upp då de fått en lapp. I andakt, medan namn efter namn lästes upp. ”Mindre än en dag gammal” ekade det ut över torget. Elva år, ett år, sju år, tre år…
För varje namn fladdrade ett barns drömmar och korta liv förbi i mitt inre. Fladdret växte till en stilla storm.
Monitorn framför trapporna där vi läste, rullade obönhörligt sin lista med namn och ålder. Aisha, Kindra, Hadeel, Amro…
Namn efter namn efter namn.
Det blev min tur. I tio minuter skulle min mun, min röst, mina stämband (ovant) uttala namnen en gång högtidligt givna till ett knyte som krystats fram i ren vilja till liv liv liv.
Jag läste namnen. Jag höll i pärmen som vi ca klockan 15:45 hunnit kanske hälften genom. Jag fick veta efteråt att den pärmen jag höll var bara en av flera.
Namnen var skrivna med tätt radavstånd och små bokstäver. Jag hann nog bara två sidor.
Mitt i blev plötsligt pärmen outhärdligt tung.
Tyngre än den bebis på nästan fem kilo jag hållit i min famn innan jag lämnade uppsala.
Bebisen jag masserat in sheasmör i hårbotten på mot skorven. Bebisen med pyttesmå fötter som skuttat runt i min hand. Bebisen med de snabba andetagen och det svajiga lilla huvudet.
Pärmen blev så tung, namnen jag läste blev så stora. De fick inte plats i munnen. Stämbanden kunde inte töja sig. Allt tjocknade.
Jag berättar inte detta för fokuset på min röst i detta. Nej jag berättar för att du ska förstå naturvidrigheten.
Jag vet att du redan förstår. Även om det är ofattbart.
Jag svalde och svalde tårarna för ännu större än dessa ynkliga tårar på ett torg i Sveriges huvudstad var betydelsen av att SÄGA NAMNEN. Säga dem högt. Ge dom åt världen, himlen och alla gudar och änglar och allt som någon någonsin trott på för att kunna uthärda. | Posted on 24/Oct/2025 15:00:25