Stina Wollter Instagram – I min värld är vi alla tecknare;
Med en darrande närvarande penna/kolstump/pensel vänd mot den väntande tomma ytan och blicken som tar sats från hela ens jag som vänder sig mot något som vill bli sett och så den inre blicken vänd inåt mot det som inte kan förklaras men det är ett centrum som vet form, rytm, rörelse, rum.
Ivan Aguéli sa något om att teckna som en artighet mot sig själv.
Jag tänker att alla skulle ha ett skissblock i fickan för när man får syn på något (en fot, en paprika, en nacke, en trädgren…) som ropar på en och man plockar fram pennan och den söker sig över det vita stäms instrumentet som är människan. Jag pratar inte om fint eller fult eller begåvat eller klantigt. Nej jag pratar om det självklara i att vi ritat i sand, ristat i sten och trä, målat på grottväggar och hällar i alla tider och att teckna är att koppla upp sig inte bara med sig själv och något bortanför en själv som får en att expandera och detta som är ännu större: länka upp sig med alla årtusenden av tecknande artfränder som susar genom en.
Jag ser mig som missionär för tecknandet och sen jag var 14 då jag gick min första krokikurs även för krokin. Tecknandet och krokin är det mest kontinuerliga i mitt liv.
Jag har undervisat sen jag var 26 år dvs mer än halva mitt liv. Det saftar sig lika mustigt inom mig än-både inför en sovande modell på tunnelbanan och inför en nakenmodell i krokisalen.
Denna post: 20 bilder som jag plockade fram ur mobilen bland hundratals. Mestadels från min undervisning men även från bara mitt eget tecknande.
Just nu är det så mörkt och skitigt och vansinnigt i världen att jag vänder mig mot det som inte rasar då jag tittar på det. Såsom konst. Till exempel. Klamrar mig fast vid det som inte får mig att förlora hoppet. | Posted on 19/Nov/2025 20:00:54
