En liten danskavalkad från olika år här och där i mobilen. (9 filmer) En påminnelse om att det ju var #nationaldanceday häromdagen! En påminnelse om att dansen finns där, den bara väntar på att få vara hos dig, i någon form. Det finns en osynlig garantistämpel på att det sker mönsterbrytningar, tankehopp, kontakt och känslopirr i samma stund du låter den finnas i dig. Let’s dance! (Ja och apropå det: mina mer ordnade koreograferade danser från 2017 får ni leta upp på youtube vid behov. Tangon är jag ju jävligt nöjd med bla.) Låt 1: ”Three more days” med @raylamontagne Låt 2: Okänd. Tunnelbana i New York 2018 3: Hittar inte🫤 4: ”Express yourself” med Charles Wright & co 5: ”Let me help you pack the bags” med Stina Wollter 6: “Who’s that sexy thing I see over there” B. Spears 7: Brodd-stepp till “Den som glad är”. (I mitt huvud) 8 & 9: Rikt inre liv heter de melodierna.
Vi var på väg till den parkerade bilen, Då eventet var över Hedvig å jag. Hon sa att jag inte fick ta det på fel sätt Hon sa Du är väldigt mycket som ett barn Ja Sa jag Och förklarade lite om det där barnet som behöver finnas och som lever så långt fram och högt upp i denna kropp som tiden obönhörligt knådar sig fram i. (En dag ska jag skriva hennes bok. Målar henne gör jag väl mest hela tiden.) Jag tänkte tyst: Aha hon är en sån en sån som ser och uppfattar barnet (fast vi knappt känner varandra!) Aha jag fattar Fattar varför hon fick mig att känna mig trygg I trängseln I minglet Bland alla vuxna Vi tappade bort varandra korta stunder Och mitt nya rädda* jag sökte efter henne med blicken Jag förstår inte förrän nu varför jag blev så glad då jag fann henne Och våra blickar möttes Nu vet jag Hon såg ju barnet. *Det är inget jag styr över just nu.
I ateljén. Nästa utställning blommar i mitt huvud.
Länk i mina stories till hela texten. @siggee.jansson har formulerat det som jag tänkt mycket på: hur ska vi prata om verkligheten, de krigsförbrytelser som faktiskt sker, är väldokumenterade o helt uppenbara om det krängs till antisemitism att bara att nämna verkligheten? Tex att bebisar och barn dödas i tusental i Gaza och enligt läkares vittnesmål och röntgenbilder t o m prickskjuts i huvudet. Och att bomber fälls m kapacitet som små barn inte kan överleva även på stora avstånd. Det blir ju fullkomligt absurt och som det landar i mig- antisemitiskt. För dessa brott mot mänskligheten KAN VÄL INTE REPRESENTERA judendom eller de judiska värderingar som jag tagit del av: bla att läka och praktisera medmänsklighet o godhet i världen? Jag får det inte att gå ihop o min naivitet (?) att faktiskt INTE förknippa IOFs grymheter o Netanyahus o hans ministrar m gruppen judar el judendom har -ärligt talat- lett till just att jag anklagats för att sprida antisemitiska tankemodeller tex när jag delat något om Israels ockupationspolitik o om sionism. Sådant som jag förstår nu att många förknippar m judisk existens. Där finns mycket att lära o skapa förståelse kring. Problem: att hejvilt anklaga människor för något så grovt som antisemitism står vägen för lärande o upplysning. Om det är trygghet o kunskap som behövs… Behöver vi hjälpas åt. Jag börjar med att berätta att d senaste året har jag fått insikter i hur oerhört djupt o stort det symboliska värdet av hela begreppet o platsen ”Israel” är för många. Därmed blir kritik o utbrott mot detsamma oerhört känsligt. Jag backar absolut inte från min kritik -det är uppenbart att horribla krigsförbrytelser sker- men jag har förståelse o en uppriktig vilja att lyssna/lära. Självklart önskar jag att orden kommit ut annorlunda vid några tillfällen. Likafullt: Israel är en stat och jag är en individ. Jag är skyddad av yttrandefriheten o får tala om det som utspelar sig framför våra ögon. HUR- behöver vi tydligen prata om. Det är hyckleri att tex kunna prata om gisslan (många militära) som Hmas håller o inte kunna tala om alla dem som Israel håller under förfärliga förhållanden där to m amputationer är vanliga pga buntband. /SW
Länk i mina stories till hela texten. @siggee.jansson har formulerat det som jag tänkt mycket på: hur ska vi prata om verkligheten, de krigsförbrytelser som faktiskt sker, är väldokumenterade o helt uppenbara om det krängs till antisemitism att bara att nämna verkligheten? Tex att bebisar och barn dödas i tusental i Gaza och enligt läkares vittnesmål och röntgenbilder t o m prickskjuts i huvudet. Och att bomber fälls m kapacitet som små barn inte kan överleva även på stora avstånd. Det blir ju fullkomligt absurt och som det landar i mig- antisemitiskt. För dessa brott mot mänskligheten KAN VÄL INTE REPRESENTERA judendom eller de judiska värderingar som jag tagit del av: bla att läka och praktisera medmänsklighet o godhet i världen? Jag får det inte att gå ihop o min naivitet (?) att faktiskt INTE förknippa IOFs grymheter o Netanyahus o hans ministrar m gruppen judar el judendom har -ärligt talat- lett till just att jag anklagats för att sprida antisemitiska tankemodeller tex när jag delat något om Israels ockupationspolitik o om sionism. Sådant som jag förstår nu att många förknippar m judisk existens. Där finns mycket att lära o skapa förståelse kring. Problem: att hejvilt anklaga människor för något så grovt som antisemitism står vägen för lärande o upplysning. Om det är trygghet o kunskap som behövs… Behöver vi hjälpas åt. Jag börjar med att berätta att d senaste året har jag fått insikter i hur oerhört djupt o stort det symboliska värdet av hela begreppet o platsen ”Israel” är för många. Därmed blir kritik o utbrott mot detsamma oerhört känsligt. Jag backar absolut inte från min kritik -det är uppenbart att horribla krigsförbrytelser sker- men jag har förståelse o en uppriktig vilja att lyssna/lära. Självklart önskar jag att orden kommit ut annorlunda vid några tillfällen. Likafullt: Israel är en stat och jag är en individ. Jag är skyddad av yttrandefriheten o får tala om det som utspelar sig framför våra ögon. HUR- behöver vi tydligen prata om. Det är hyckleri att tex kunna prata om gisslan (många militära) som Hmas håller o inte kunna tala om alla dem som Israel håller under förfärliga förhållanden där to m amputationer är vanliga pga buntband. /SW
Ja, det stämmer, det har hänt att jag målar vidare på verk när en utställning är hängd. Det är som att jag kan få syn på saker som måste ordnas när jag ser helheten. En utställning består inte bara av separata verk som bär sig själva, de skapar tillsammans en helhet- utställningen, rummet betraktarna/besökarna skall röra sig i. För när man hänger en utställning handlar det om en slags rörelse. Det kan handla om olika saker, ibland otroligt subtila som pratar mellan verken så att även de tomma ytorna ”pratar”. Det är där, i mellanrummen, små trådar vävs och utställningsbesökarnas egna tankar, känslor och bilder kan gå form. En kedjereaktion. Just nu är jag i process i ateljén. Tillåter mig att vara vilsen. Det är när jag gått vilse som jag ibland hamnat på väldigt spännande platser. Både rent konkret, i kvarter i främmande städer och själsligt, konstnärligt. Du tränar helt andra muskler och blir alert på ett annat sätt än när du rör dig i det välkända bekanta. Jag skrev just klart en text om det, en slags essä tror jag. Undrar var jag ska publicera den? Vilken kulturtidskrift skulle kunna vara intresserad? Nåväl. Nu ska jag gå vilse lite till. Varm famn kring dej som läser. Skickade med bilder på altartavlan jag gjorde för typ 10 år sen. Den finns i Korskyrkan här i uppsala. Stina
Ja, det stämmer, det har hänt att jag målar vidare på verk när en utställning är hängd. Det är som att jag kan få syn på saker som måste ordnas när jag ser helheten. En utställning består inte bara av separata verk som bär sig själva, de skapar tillsammans en helhet- utställningen, rummet betraktarna/besökarna skall röra sig i. För när man hänger en utställning handlar det om en slags rörelse. Det kan handla om olika saker, ibland otroligt subtila som pratar mellan verken så att även de tomma ytorna ”pratar”. Det är där, i mellanrummen, små trådar vävs och utställningsbesökarnas egna tankar, känslor och bilder kan gå form. En kedjereaktion. Just nu är jag i process i ateljén. Tillåter mig att vara vilsen. Det är när jag gått vilse som jag ibland hamnat på väldigt spännande platser. Både rent konkret, i kvarter i främmande städer och själsligt, konstnärligt. Du tränar helt andra muskler och blir alert på ett annat sätt än när du rör dig i det välkända bekanta. Jag skrev just klart en text om det, en slags essä tror jag. Undrar var jag ska publicera den? Vilken kulturtidskrift skulle kunna vara intresserad? Nåväl. Nu ska jag gå vilse lite till. Varm famn kring dej som läser. Skickade med bilder på altartavlan jag gjorde för typ 10 år sen. Den finns i Korskyrkan här i uppsala. Stina
Ja, det stämmer, det har hänt att jag målar vidare på verk när en utställning är hängd. Det är som att jag kan få syn på saker som måste ordnas när jag ser helheten. En utställning består inte bara av separata verk som bär sig själva, de skapar tillsammans en helhet- utställningen, rummet betraktarna/besökarna skall röra sig i. För när man hänger en utställning handlar det om en slags rörelse. Det kan handla om olika saker, ibland otroligt subtila som pratar mellan verken så att även de tomma ytorna ”pratar”. Det är där, i mellanrummen, små trådar vävs och utställningsbesökarnas egna tankar, känslor och bilder kan gå form. En kedjereaktion. Just nu är jag i process i ateljén. Tillåter mig att vara vilsen. Det är när jag gått vilse som jag ibland hamnat på väldigt spännande platser. Både rent konkret, i kvarter i främmande städer och själsligt, konstnärligt. Du tränar helt andra muskler och blir alert på ett annat sätt än när du rör dig i det välkända bekanta. Jag skrev just klart en text om det, en slags essä tror jag. Undrar var jag ska publicera den? Vilken kulturtidskrift skulle kunna vara intresserad? Nåväl. Nu ska jag gå vilse lite till. Varm famn kring dej som läser. Skickade med bilder på altartavlan jag gjorde för typ 10 år sen. Den finns i Korskyrkan här i uppsala. Stina
Ja, det stämmer, det har hänt att jag målar vidare på verk när en utställning är hängd. Det är som att jag kan få syn på saker som måste ordnas när jag ser helheten. En utställning består inte bara av separata verk som bär sig själva, de skapar tillsammans en helhet- utställningen, rummet betraktarna/besökarna skall röra sig i. För när man hänger en utställning handlar det om en slags rörelse. Det kan handla om olika saker, ibland otroligt subtila som pratar mellan verken så att även de tomma ytorna ”pratar”. Det är där, i mellanrummen, små trådar vävs och utställningsbesökarnas egna tankar, känslor och bilder kan gå form. En kedjereaktion. Just nu är jag i process i ateljén. Tillåter mig att vara vilsen. Det är när jag gått vilse som jag ibland hamnat på väldigt spännande platser. Både rent konkret, i kvarter i främmande städer och själsligt, konstnärligt. Du tränar helt andra muskler och blir alert på ett annat sätt än när du rör dig i det välkända bekanta. Jag skrev just klart en text om det, en slags essä tror jag. Undrar var jag ska publicera den? Vilken kulturtidskrift skulle kunna vara intresserad? Nåväl. Nu ska jag gå vilse lite till. Varm famn kring dej som läser. Skickade med bilder på altartavlan jag gjorde för typ 10 år sen. Den finns i Korskyrkan här i uppsala. Stina
Två bilder i posten. Svep vänster. I går visades ”Offret” på SVT (se den!) och idag skulle farsan fyllt år. 91. Idag käkar vi hans älsklingstårta schwarzwaldtårta och tar en whisky till. (Ingen fancy-Bushmills) Vi ska prata minnen och skratta och gråta. Och jag letade fram en bild från den sista sommaren. Han sitter på bron i Jämtland, det är ett jäkla liv runt om, barn stojar och samtal pågår. Han sitter mitt i och jag lyckas fånga hur han mysande bara finns mitt i allt och njuter. Märkbart rörd. Han ser rakt på mig utan ord. Bara ett så innerligt leende och ögonen säger: detta är livet. Detta är gott. Jag är nöjd. Så vill jag få vara i åldrandet också, en dag, mitt i. Så minns jag honom som årsrik: så otroligt tillfreds att bara få vara med mitt i stimmet av sin flock. Som han sa: ”Jag är inte rädd för att dö, men jag vill ju få va mää!”
Två bilder i posten. Svep vänster. I går visades ”Offret” på SVT (se den!) och idag skulle farsan fyllt år. 91. Idag käkar vi hans älsklingstårta schwarzwaldtårta och tar en whisky till. (Ingen fancy-Bushmills) Vi ska prata minnen och skratta och gråta. Och jag letade fram en bild från den sista sommaren. Han sitter på bron i Jämtland, det är ett jäkla liv runt om, barn stojar och samtal pågår. Han sitter mitt i och jag lyckas fånga hur han mysande bara finns mitt i allt och njuter. Märkbart rörd. Han ser rakt på mig utan ord. Bara ett så innerligt leende och ögonen säger: detta är livet. Detta är gott. Jag är nöjd. Så vill jag få vara i åldrandet också, en dag, mitt i. Så minns jag honom som årsrik: så otroligt tillfreds att bara få vara med mitt i stimmet av sin flock. Som han sa: ”Jag är inte rädd för att dö, men jag vill ju få va mää!”
Men så fint. Tänk att få återvända hem! HEM? Se bild två. Det FINNS INTE. (Skärmdumpar fr post hos @eye.on.palestine -se hela där) Några fakta om krigets lagar (Förlåt om jag är övertydlig men… äsch kanske behöver jag nog inte ens nämna att Isrl har brutit mot alla krigslagar -där attackerna mot sjukhus/transporter/personal framstår som särkilt barbariska, sen har vi ju 4 Genèvekonventionen som de undertecknade 1951, och osloavtalet, inklusive brott mot en uppsjö internationella lagar som anmälts till FN varje år lååångt före hmas ens existerade men som aldrig lett till ngt eftersom USA lagt in om veto.) Civila ska skyddas. Parterna i en konflikt måste alltid skilja mellan den civila befolkningen och de stridande. Anfall får endast riktas mot militära mål. Sårade och sjuka ska skyddas och få hjälp – oavsett om det är vän eller fiende. Sjukvårdspersonal, transporter, sjukhus och utrustning ska skyddas. Familjer har rätt att hålla kontakt och att återförenas. Skyddsemblem som det röda korset eller halvmånen måste respekteras. Personer och byggnader som bär dessa emblem ska skyddas. Hjälparbetare ska skyddas och få komma fram till människor som behöver humanitär hjälp. Det är förbjudet att döda eller såra en motståndare som tydligt uttrycker avsikt att ge upp eller som på annat sätt är försatt ur stridbart skick, som tillfångatagna, sårade eller sjuka. Personer som inte längre deltar i striderna ska skyddas och behandlas humant. De har rätt att upprätthålla kontakt med anhöriga och att ta emot stöd. Läs mer hos tex Röda Korset.se 😶🫥
Men så fint. Tänk att få återvända hem! HEM? Se bild två. Det FINNS INTE. (Skärmdumpar fr post hos @eye.on.palestine -se hela där) Några fakta om krigets lagar (Förlåt om jag är övertydlig men… äsch kanske behöver jag nog inte ens nämna att Isrl har brutit mot alla krigslagar -där attackerna mot sjukhus/transporter/personal framstår som särkilt barbariska, sen har vi ju 4 Genèvekonventionen som de undertecknade 1951, och osloavtalet, inklusive brott mot en uppsjö internationella lagar som anmälts till FN varje år lååångt före hmas ens existerade men som aldrig lett till ngt eftersom USA lagt in om veto.) Civila ska skyddas. Parterna i en konflikt måste alltid skilja mellan den civila befolkningen och de stridande. Anfall får endast riktas mot militära mål. Sårade och sjuka ska skyddas och få hjälp – oavsett om det är vän eller fiende. Sjukvårdspersonal, transporter, sjukhus och utrustning ska skyddas. Familjer har rätt att hålla kontakt och att återförenas. Skyddsemblem som det röda korset eller halvmånen måste respekteras. Personer och byggnader som bär dessa emblem ska skyddas. Hjälparbetare ska skyddas och få komma fram till människor som behöver humanitär hjälp. Det är förbjudet att döda eller såra en motståndare som tydligt uttrycker avsikt att ge upp eller som på annat sätt är försatt ur stridbart skick, som tillfångatagna, sårade eller sjuka. Personer som inte längre deltar i striderna ska skyddas och behandlas humant. De har rätt att upprätthålla kontakt med anhöriga och att ta emot stöd. Läs mer hos tex Röda Korset.se 😶🫥
Medan fullkomligt hårresande scener från Gaza och Västbanken med eskalerat våld från det senaste dygnet når mig genom @aljazeeraenglish @ajplus @middleeasteye @eye.on.palestine mfl konton är detta också en nu-verklighet; mjuk, varm, levande, enkel, tydlig, självklar, trygg. Så kärleksmättad att min själ är påfylld, blank och bultande, de mörka skuggorna bleknar och får färg och form. Jag börjar tro att jag kan arbeta i ateljén snart. Verkligheten med henne tar mig i anspråk. Påminner mig om viktiga verkliga, sanna saker. Den fördjupar allt engagemang och skärper medkänslan. Att hon varit närvarande under min sjukskrivning ledde till att jag aldrig löste ut den där medicinen. Med henne i min famn ser jag perspektivet bortom mig och min livstid. Det är så självklart. Så måste det vara! Kampen för rättvisa blir tröstlös mot de starka krafterna som vill något annat än rättvisa och fred, om vi inte tänker framåt med hopp. Med siktet inställt mot horisonten som en dag kommer vara ljus och i armkrok med andra som fattat samma sak går det att andas genom vanmakt och förtvivlan. Hon ska vara i den framtiden och hus och sjukhus ska byggas upp igen, i den. Det är ju det jag tror på. Byggandet! Mötandet! Samsandet! Läkandet! Lagandet. Hur kunde jag tro att någon annan skulle kunna ta mina värderingar, min medmänsklighet ifrån mig? Jag ler vid tanken. Förövaren/mobbaren/drevaren/lögnaren definierar bara sig själv, inte mig. Jag är mommo fiin. Jag är Stina. Famn. Medmänniska. Pottbärare. Målare. Berättare. Lyssnare. Lärare. Sagoberättare. Häst. Pruttkudde. Potatismosare. Pussare. Gungare. Skapande. Älskande. Sörjande. Killande. Tittutare. Solidaritetare. Radiopratare. Nakenbadare. Såpbubbleblåsare. Antirasist. Äppelskalare. Rumpskakare. Pro-semit Antigenocide Osv Osv Osv #stinasbildbetraktelser
(För närvarande har varat i ett år.) Okej, jag gör en liten liten undersökning här. Många skriver att de saknar mig i radio och därför har jag naturligtvis klurat på pod. Jag är ju van efter 30 års radiouppdrag att vända och vrida på olika ämnen med mina lyssnare. Och ja, jag saknar det. Igår hängde jag hemma hos Rachel @yoga_girl och såg hennes lilla mysiga inspelningshörna i sovrummet. En fåtölj, sköna filtar, en mikrofon. Och så det vackraste vi människoharar har: samtalet, samlandet runt elden. Nog borde det finnas nån sponsor som klickar med mig? Jag vill bara kolla här, med er; OM jag blir med pod, vad fantiserar du om att den ska innehålla? Jag har självklart idéer och lyssnarinpass är en självklarhet. Skriv ett ”ja” om du överhuvudtaget tror på pod och om du orkar, något om vad du skulle vilja ha mig till. 😊 Tänker ”Stanna upp med Stina” PS: igår när jag gick igenom kommentarsfält och Dm satt jag med tårar i ögonen över MIRAKLET som är er mina följare. I över 10 år har ett forum, en plats, en stämning, en gemenskap växt fram här som är fullkomligt häpnadsväckande. Jag är så tacksam och vill tacka var och en av er som bidrar. Det ger mig hopp. Det är faktiskt en medelstor STAD som bevisar att det går att skap något så fint.
Cancergalan med Stina ❤️ #tillsammansmotcancer
Mor Peps kudde Jag växte upp med den här kudden som ett särskilt dyrbart ting i hemmet. Jag har tidiga och tydliga minnen av mamma som tindrande berättar om ”Mother Pep” som var sömmerska på Shakespeare memorial theater i Stratford Up on Avon. På 70-talet skrev mamma en text om denna Catherine Peplow som hon alltså fick kudden av. Kudden och texten/dikten inspirerade mig till en av vuxensagorna i min senaste bok. Jag vet fortfarande inte hur eller varför de möttes. Det fick jag hitta på. Att hon fanns har jag noga researchat fram. När mamma dog var jag den enda som ville ha den mycket slitna kudden. Den står och vittrar sönder i mitt soffhörn. Nu tänker jag laga den. Men först ska den få synas här. I sagan ”Mor Peps kudde” kan du läsa (löst baserat på mammas dikt som publicerades i tidskriften ”Vår lösen”): ”Medan hon arbetade som sömmerska och påkläderska vid Shakespeare Memorial Theatre fick hon ta med sig lappar och tygbitar, slitna plagg som gjort sitt, från kostymateljén. Hon samlade allt i en kista i sin enkla bostad vid Harvard house där hon varje ledig stund mitt under brinnande krig och ransonering såväl som i fredstid skapade försoning mellan fiendelappar. De syddes samman i stjärnmönster och sexkanter. Ja, till överkast, kuddvar, västar och bonader fick Shakespeares odödliga människomenageri artigt dela med sig: Lady MacBeths nattsärk omslöts av gårdskarlns kalsong och vålnadens brynja med hustruns strumpeband. Hög som låg, dikt och verklighet pånyttföddes under hennes händer och medan hon sydde berättade hon om människan bakom lappen för den som än kom på besök. Ingen var udda, ingen föll utanför, alla passade in i Mother Peps skapelseakt: hon slätade ut det skrynkliga, jämnade till en bit och sydde ihop. I långa tider parade hon trasa och lump med siden och taft: Kind mot kind låg sammetskung med trashank, hovdam med hora, förbrödrade, försystrade med de kärleksfullaste, ömmaste osynliga stygn. I sagan blir Mother Pep en gudsgestalt för en av huvudpersonerna , någon att tro på, att anförtro sig till och att bli sedd av. Som Pep såg och tog hand om sina lappar som trots olikheter i struktur, historik och material fogades samman.
En sång denna torsdag då minnen av de som flugit före plötsligt trängde sig fram inom mig. Idag känner jag dem som ilar. De blåser in i min pensel. Jag målar. Och kanske andas min målning till slut- av deras härvaro? Med @olsmick
Undervisning på konstlinjen på Wiks folkhögskola 2017. Dubbelmodell i mönsterskog. Tycker du jag tog i? Hehehe kolla bild 2: Édouard Vuillard. Så här: allt skapande handlar om beslut. Hur ska en konstnär välja bland hela universums utbud? Att överhetta med information i en modelluppställning tvingar eleven att fatta beslut kring vad den ska VÄLJA att ta fasta på, välja väg- för det går inte att redovisa allt. Så mitt i röran hittar var och en sitt eget!
Undervisning på konstlinjen på Wiks folkhögskola 2017. Dubbelmodell i mönsterskog. Tycker du jag tog i? Hehehe kolla bild 2: Édouard Vuillard. Så här: allt skapande handlar om beslut. Hur ska en konstnär välja bland hela universums utbud? Att överhetta med information i en modelluppställning tvingar eleven att fatta beslut kring vad den ska VÄLJA att ta fasta på, välja väg- för det går inte att redovisa allt. Så mitt i röran hittar var och en sitt eget!
🎟️ Biljettsläpp! 🎟️ Få en dag full av inspiration, rörelse och kroppspositivism på Kungsbacka Teater lördag 12 april med Stina Wollter och Silvia Gribaudi! ✨ Kl. 13.30: Stina Wollter – Konst, kropp och motstånd En föreläsning fylld av berättelser, smärta, sanning och dans där Stina Wollter bjuder in till kamp mot omöjliga normer och för allas rätt att vara sig själva. 🎟️Biljett till föreläsningen hittar du via länken i infon! 👉 Gör dagen komplett! Köp vårt paket med biljetter till både föreläsningen och dansföreställningen som följer!! Även detta hittar du via länken i infon. 💃 Kl. 18.00: Dansföreställningen GRACES med Silvia Gribaudi En hyllning till den fria kroppen och ett kraftfullt ifrågasättande av kroppsideal och könsnormer. 🗣️ Direkt efter dansföreställningen: Eftersamtal med Stina Wollter och Silvia Gribaudi – två kroppsaktivister med unika perspektiv. #StinaWollter #SilviaGribaudi #Kroppsaktivism #KungsbackaTeater #Dansföreställning #Föreläsning #Biljettsläpp
🎟️ Biljettsläpp! 🎟️ Få en dag full av inspiration, rörelse och kroppspositivism på Kungsbacka Teater lördag 12 april med Stina Wollter och Silvia Gribaudi! ✨ Kl. 13.30: Stina Wollter – Konst, kropp och motstånd En föreläsning fylld av berättelser, smärta, sanning och dans där Stina Wollter bjuder in till kamp mot omöjliga normer och för allas rätt att vara sig själva. 🎟️Biljett till föreläsningen hittar du via länken i infon! 👉 Gör dagen komplett! Köp vårt paket med biljetter till både föreläsningen och dansföreställningen som följer!! Även detta hittar du via länken i infon. 💃 Kl. 18.00: Dansföreställningen GRACES med Silvia Gribaudi En hyllning till den fria kroppen och ett kraftfullt ifrågasättande av kroppsideal och könsnormer. 🗣️ Direkt efter dansföreställningen: Eftersamtal med Stina Wollter och Silvia Gribaudi – två kroppsaktivister med unika perspektiv. #StinaWollter #SilviaGribaudi #Kroppsaktivism #KungsbackaTeater #Dansföreställning #Föreläsning #Biljettsläpp
Siffrorna bekräftar de löften som gavs från Ockupationsmaktens ministrar för över ett år sen. Vi var många som trodde på dom. Bävade i fasa inför de TYDLIGT UTTALADE löftena om att göra Gaza olevbart och att inte skona liv. Därför ropade vi. Vi ropade för att tiga inte var ett alternativ. För medmänskligheten. För det ynkliga hoppet. Som vägrar dö. Trots så många döda. (Ja jag vet. Eld upphör/ Ceasefire: Detta är tydligen den uppgörelse som hmas accepterade men Netanyahu sa nej till för 8 månader sen. Bara reflektera själv över vad det inneburit när vi vet ungefär hur många som dött per dygn och hur tätt bomber fallit och hur hårt drönare och prickskyttar jobbat och hur hjälpsändningar stoppats.) Posted @withregram • @aljazeeraenglish According to the latest data from the United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs, the WHO and the Palestinian government as of January 15, Israeli attacks on #Gaza have damaged: . ➡️ Almost all of Gaza’s homes (damaged or destroyed). . ➡️ 80 percent of commercial facilities. . ➡️ 88 percent of school buildings. . ➡️ Healthcare facilities – 50 percent of hospitals are partially functional. . ➡️ 68 percent of road networks. . ➡️ 68 percent of cropland. . 🔴 Follow our LIVE coverage – link in bio. . #Israel_Gaza_War #Palestine #Israel . GFX by @AJ_Labs Eld upphör Tid att sörja Tid att inte dö Eld upphör Måste även vara vägen till Slutet för Apartheid Ockupation Början på Rättvisa och Självklara mänskliga rättigheter till Palestinierna.
